ÄR DEN KOMMUNALA SEKTORNS LOKALA SAMVERKANSAVTAL MED FACKEN PÅ VÄG ÅT RÄTT HÅLL?
Allt sedan 1992 och det första centrala avtalet om samverkan, Utveckling 92, har det funnits möjlighet att komplettera, inte ersätta, delar av Lagen om medbestämmande i arbetslivet med Lokala samverkansavtal inom den kommunala sektorn. Grundidén har varit ganska enkel. Grundtanken har varit att flytta ””makt” från den av MBL styrda relationen mellan arbetsgivare och facklig organisation till den arbetsplatsnära relationen mellan chef och medarbetare. På det sättet vill man uppnå subsidiaritetsprincipen, närhetsprincipen, där chef och medarbetare i direkt dialog löser det som annars kalla ”informationsskyldighet” och ”förhandlingsskyldighet” i MBL direkt i vardagen tillsammans. Därigenom skapas större inflytande och delaktighet för medarbetaren i den dagliga verksamheten.
En grundförutsättning för detta är dock att ”maktförskjutningen” får full legitimitet. Det betyder att ska detta fungera måste arbetsgivaren lita på sina chefer och sina medarbetare och visa tillit och förtroende. Ännu viktigare är att de fackliga organisationerna visar full tilltro och förtroende för cheferna och sina medlemmars förmåga att i stor utsträckning föra sin egen talan direkt i dialog med chefen. Finns inte den tilltron skapas istället ett komplext och ofta otydligt system där många frågor hanteras både två och tre gånger på olika nivåer i systemet. Enkelhet försvinner och därmed grundíden i samverkanstanken.
Det senaste centrala avtalet på den kommunala sektorn från 2017, Arbetsmiljö och samverkan, har radikalt flyttat fokus från medarbetarens inflytande och delaktighet i frågor på arbetsplatsen till att fokusera nästan helt på arbetsmiljöfrågor. Självklart är arbetsmiljöfrågor viktiga. Dock är de till stora delar redan idag reglerade genom Kapitel 6 i Arbetsmiljölagen som berör samverkan och genom t ex förordningarna om ”Systematiskt arbetsmiljöarbete” och ”Organisatorisk och social arbetsmiljö”. Arbetsgivare och arbetstagare har en skyldighet att bedriva en på lämpligt sätt organiserad arbetsmiljöverksamhet. Att reglera den typen av frågor i ett lokalt samverkansavtal riskerar att skapa mer otydlighet än klarhet i t ex frågan om vem som ska utöva tillsyn över arbetsmiljön, Arbetsmiljöverket eller de fackliga organisationerna.
Vart är ni på väg hos er? Hur får vi med oss medarbetarna mer i det dagliga arbetet? Hur blir arbetsmiljöfrågor en naturlig del i vardagsarbetet? Är ett lokalt samverkansavtal lösningen eller går det skapa ett annat arbetssätt med MBL och AML som grund. Hur kan fackens roll bli tydligare och göra det lättare att rekrytera skickliga företrädare? Vad behöver ni förändra för att utveckla ert arbete?
Kontakta oss nedan så berättar vi mer eller på per@romeojulia.nu!